Lillgammal konst
Manifesta 9 vill ta sikte på framtiden genom att aktivera det förflutnas livaktighet och konstens kulturella och sociala roll, men uppnår bara representation och isolering av konsten.
Kritikk
Kabakovs totalmaleri
I Ilya Kabakovs A Return to Painting på Henie-Onstad fremheves maleriet som essensielt virkemiddel i et kunstnerskap som alltid har handlet om bildets retoriske kraft.
Et vakkert sinn
dOCUMENTA (13) preges av en behagelig balanse mellom det kritiske og det pastorale og rammes kledelig inn av kuratorens falske beskjedenhet og uredde individualitet.
Meteoritens medlidande
Carolyn Christov-Bakargievs dOCUMENTA (13) förenar objektorienterad scientism med humanistisk empati.
Turistattraktion
Elmgreen & Dragsets havfruedreng er irriterende banal som idé og som billede i avisen, men tager man turen til Helsingør Havn forstår man, at den mærkelig nok virker som objekt.
Konsten att läsa Ono
Moderna Museet erbjuder en rumsliggörande läsning i text, ljud och film av Grapefruit, Yoko Onos klassiska bok med instruktioner.
Affekt i realtid
I Dominique Gonzalez-Foersters och Ari Benjamin Mayers performance blir filmen Farenheit 451 utgångspunkten i en vandring genom Stockholm.
Vi er alle individer
På trods af kuratorens ambitioner om en udstilling baseret på fællesskab og samarbejde var (I)ndependent People på Reykjavík Arts Festival gennemsyret af kunstnerisk individualitet.
Dyr, tvehjerte
På Akershus Kunstsenter utforsker Ingvild Langgård menneskelighetens og kommunikasjonens randsoner i soloutstillingen Weavers og gruppeutstillingen Murmur.
Kanske kan man tala om ett tillbakadragande?
Årets magisterstudenter på Mejan reflekterar över det konstnärliga arbetets förutsättningar, och låter utställningsformen blir ett sätt att skapa ordning i ett insamlat material.
Hvilken vej skal vi?
Afgangsudstillingen fra Det Kgl. Danske Kunstakademi er hverken værre eller bedre end den plejer. Men måske er det tid til at overveje, hvad man egentlig vil med udstillingen.
Representasjonskritikk med utløpsdato
Sylvia Sleighs utstilling på Kunstnernes Hus preges av teknisk svakt maleri, men reddes av en representasjonskritikk som har historisk interesse.
