Och ändå inte vara av denna värld
Mira Schendels verk, presenterat i en första europeisk retrospektiv på Tate Modern, är slutet i en enigmatisk och cerebral närvaro, och samtidigt öppet för olika situationer, material och omgivningar.
Kritikk
Kunsten og kapitalens svære pardans
Marianne Heiers nye udstilling på Kunstnernes Hus i Oslo er eksemplarisk, men efterlader en ikke desto mindre underligt upåvirket.
Dybde er stadig det nye
Theis Wendts første solo hos Andersen’s handler om illusionen mellem flade og dybde i værker, der er så lækre, at det tenderer det spekulative.
Naturens kraft och videomediets förmågor
I en stor retrospektiv på Kulturhuset undersöker Joan Jonas jagets komplexa konstitution och människans delaktighet i ett större kosmiskt sammanhang.
Vad vill hjärnan oss?
Hjärnan är vår tids stora mysterium. Toril Johannessens utställning på UKS gör betraktaren till försöksdjur och frågar om konstens abstraktion i själva verket är neurologisk traumabearbetning.
Tung litteratur og klistremerker
Åpningsutstillingen til Kunsthall Stavanger er gjennomsyret av virituelle sexeskapader og brettet bladmetall med klistremerker av smilefjes, smurfer og Teenage Mutant Ninja Turtles. Tilstanden føles ekstremt postmoderne.
Yin og yang i trevirke
Noen vil kanskje se Marte Johnsliens metode som estetiserende og virkelighetsfjern, men de pastellfargede monokromene kan også oppleves som en øvelse i å se oss selv i en større, kosmisk sammenheng.
Steinbachs ekstraordinært ordinære smag
Haim Steinbachs udstilling på Statens Museum for Kunst er ikke kunst, der kritiserer kulturindustrien, men går i ét med den. Den er så samtidig en kunstudstilling, at den knap er samtidskunst.
Photoshop som grovsløyd
Lucas Blalock rehabiliterer Photoshop som et skapende, og ikke bare manipulerende eller perfeksjonerende verktøy.
Pigmentsøl på flater
På Neue Nationalgalerie i Berlin settes fire aktører i tysk samtidsmaleri sammen, under kurator Udo Kittelmanns motto om at fornemmelsene kunsten skaper er vel så viktige som den teoretiske diskursen.
Nu du har dræbt mig, lever jeg
Philippe Parrenos retrospektive soloudstilling på Palais de Tokyo i Paris er hverken en retrospektiv eller en solo. De gamle værker er nye, og han har ikke lavet dem alle sammen selv.
Samtiden som utmaning
Den samtida konstens fråga, menar Peter Osborne i sin nya bok, är inte vad konst är idag, utan vad vi just nu bör kalla för konst i en kvalificerad mening, och vilka argument vi kan uppbåda för detta.
